10.1-25.1.2018, Martinique, Dominica, Iles de Saintes, Marie-Galante, Petite Terre, Guadeloupe

I Le Marin förberedde vi nästa etapp norrut. Kläder tvättades och matförrådet behövde påfyllning. Vi seglade upp till St. Pierre, som år 1902 helt täcktes av aska från vulkanen Mt Pelée. Alla som bodde i staden 1902 omkom i vulkanutbrottet förutom en person.Vi besökte ruinerna av teatern och även fängelsehålan, där den enda överlevande människan hade vistats. Talesättet ”Brott lönar sig aldrig” stämde således inte denna gång!  Den lokala marknaden, som enligt en lokal försäljare öppnar kl. 4 på morgonen , bjöd på ett stort och färggrant urval av lokala råvaror s.s. frukt, grönsaker, kryddor, bakverk och fisk.

Vår följande seglats förde oss till Dominica, som hade drabbats hårt av orkanen Maria. Redan från sjösidan kunde man se massor med avbrutna palmer längs sluttningarna och stränderna och när vi kom närmare Rosseau var förstörelsen mycket påtaglig. Stränderna låg fortfarande i bråte och många hus saknade tak och elektricitet. Vi fick en boj, som tillhörde Seecat, som ägaren kallade sig. Han tog oss med på en dagsutflykt upp i bergen med sin slitna minibuss. Vägarna var slingriga och jordskreden efter orkanen hade dessutom skurit av vägarna på vissa platser och spolat bort eventuella räcken. Men jag tröstade mej med att det inte var Seecats första biltur i terrängen och knappast  sista. Och bra gick det!  Vi vandrade till Middlehams fall, ett 60 m högt vattenfall i regnskog. Terrängen var ställvis mycket svårframkomlig pga. omkullblåsta träd och leriga stigar. Därefter blev det en uppfriskande simtur i Titou George, en canyon djupt inne i berget. Och det var verkligen att simma, eftersom det var motström in till canyon. Slutligen gjorde Uffe , Oskar och Seecat en strapatsfylld klättring i Trafalgar Falls . Jag nöjde mej mer än väl med att sitta på en sten  på betryggat avstånd och fotografera när de hoppade från ett stenblock till ett annat tills de försvann bakom en kaskad av vatten.  Efter en knapp halv timme uppenbarade sig alla tre herrar på stenblocken och omgivna av regnbågen.

Huvudstaden Rosseau verkade inte ha återhämtat sig efter orkanen, men det finns de som säger , att det såg ungefär likadant ut även före orkanen, så det är svårt att veta vad som är orsak och verkan. Många byggnader var illa medfarna och på trottoarerna skulle man noga passa upp för att inte falla ner i en grop eller avsats. Färska grönsaker och frukt var en bristvara.  Människorna  var vänliga och vi kände oss trygga överallt .

I Pourthsmouth fick vi också ett mycket bra mottagande redan vid ankringen. ”Bojkillen” Bonto  ordnade genast med utfärd på Indian river. Sittande i roddbåten, som han själv rodde, kunde vi bara föreställa oss hur  det sett ut i ” mangrowen” före orkanen. Nu var all högre växtlighet förstörd, men en leguan lyckades vi få syn på.  Bonto  berättade att leguander är en delikatess och att han jagar dem genom att vissla på dem. När man visslar , så hålls de stilla och kan fångas med någon typ av krok.  Gott kött,  menade han!

Inne i Porthsmouth blev vi vänligt mottagna på ett café, där reaggemusik spelades på full volym redan på förmiddagen! Vi fick både kaffe och öl och ägaren Roland och hans lady Marian höll oss sällskap tillsammans med några lokala gäster, bl.a. en man som spelade med munnen och kinderna. En orginell upplevelse!

Följande ö Iles des Saintes var en helt annan värld än Dominica. Massor med turister och en fransk atmosfär, bl.a. creperier med härliga crépes och normandisk cider! Vi gick upp till Forte Napoleon, som inhyste ett omfattande museum med nautiska föremål. Här fanns en fin tavla Columbus skepp Santa Maria.

En oförglömlig naturupplevelse blev besöket på le Petite Terre, som vi nådde genom en smal passage mellan rev. Ön är ett naturreservat med stränga förhållningsregler, som vakten skriftligen förmedlade oss .

På sydostsidan ligger lagunen kantad av palmer på sanddyner och därifrån leder en stig upp genom snårig terräng till fyren, som hade varit bemannad till 1972. Runt fyren kryllade det av leguaner och iguaner, som det finns ca. 9500 av på ön. Ön kryllade också dagtid av charterturister, som snorklade , solade sig och åt medhavd  pick-nick mat. Den andra natten var vi de enda gästerna kvar på ön förutom parkvakten.  Det kändes lite övergivet. Medan vi satt och avnjöt plättar i sittbrunnen lade vi märke till vita stora fiskar simmande i stim kring båten. Vi lyste på dem med strålkastare och märkte att det inte var några vanliga fiskar, utan citronhajar. De var ca. 1 m långa  och ett 100-tal runt vår båt.

Innan vi kom till Bas-du-Fort på Guadeloupe ankrade vi utanför Gosier invid en liten ö.  Bas-du-Fort är en stor marina med allt från lyxkryssare till vanliga segelbåtar.  Hamnen erbjuder en uppsjö av restauranger, som både tilltalar vänner av gourmémat och hamburgare och annan snabbmat.  I Pointe-á-Pitre besökte vi det nyinvigda slav museet, som på ett modernt och digitalt sätt och genom installationer berättade om slaveriet från mänsklighetens början till idag.  Tyngdpunkt låg dock  på slavhandeln på 1700-talet från Afrika till Syd-Amerika, där de karibiska öarna var en central plats för slavhandeln. Ett museum, som väcker  b.l.a. tankar om hur egoistisk människan är.

Tillsammans med Oskar hyrde vi  bil och åkte runt på halvön Basse Terre och hann vandra i regnskog och besöka det 110 meter höga vattenfallet Carbet.

Vi hade en trevlig och mångsidig seglats tillsammans . Oskar var mycket skicklig att googla fram fina restauranger, caféer samt intressant information och historia om de platser vi besökte.

Britt-Mari

Annonser

Om S/Y Osprey
Sailor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: