26.1 – 9.2.2018, Helena och Jan-Peter seglar med oss på Osprey mellan öarna Guadeloupe, Les Saintes, Dominica och Martinique

Fredag 26.1 anlände Hello och Jamppe med flyg till Guadeloupe och mönstrade på i Fort-du-Bas för att segla med oss i dryga två veckor.
Vår första etapp gick till Gosier, där vi ägnade oss åt strandliv och att njuta av det turkosa vattnet.

Söndag 28.1. seglade vi i god vind söderut till Iles des Saintes, som var fullspäckat med båtar. Efter att förgäves ha letat efter en ledig boj eller ens en ankringsplats beslöt vi oss för att ”låna” en boj tillhörande ett hotell. Det fungerade bra, eftersom hotellet inte hade någon verksamhet just då! Vi hade en ca. 1/2 h promenad i kuperad terräng från ankringsviken i Bois Joli in till byn. På så vis fick vi vår dagliga motion! Som belöning åt vi både salta och söta crêpes på ett mysigt crêperie. Vi vandrade också upp till ett fort på 700 meters höjd med en fantastisk utsikt över ön och havet. Vandringen var tuffare än vi hade räknat med, dels p.g.a. hettan och den branta stigningen och dels p.g.a. brister i provianteringen, men vi visade envishet och nådde målet.

Onsdag 31.1 hade vi en behaglig seglats till Portsmouth i Dominica. Bojkillarna kom och hjälpte oss med förtöjningen och på stranden ville de bjuda på grillmat, men vi hade bestämt oss för att gå till baren, som ägs av Roland och Maryann. Ett mycket gästvänligt par, som såg till att alla trivdes.
Även Titon, som vi träffat tidigare, dök upp och underhöll oss med att spela med munnen!
I Rosseau stannade vi en dag och hann ta en titt på centrum innan vi tog sikte på St. Pierre på Martinique. Där inhandlade vi färska grönsaker och frukt på torget. Tillsammans med Hello lyckades vi hitta en frisersalong, där jag fick mitt hår klippt, visserligen av en barberare och med rakmaskin, men resultatet var helt tillfredsställande.
Efter St. Pierre blev det en frisk seglats till Grand Anse. Vi hade dessutom glömt att stänga ett fönster i salongen med den påföljden att vatten sköljdes in över monitorn på navigationsbordet. Så det var den monitorns öde. Men vi seglade förbi en amerikansk segelbåt, så det var ju ändå inte bara förlust på den seglatsen! I Grande Anse simmade och snorklade vi tillsammans med sköldpaddor, som speciellt gillade att visa sig i solnedgången. På kvällen beslöt vi oss för att äta något lokalt på en av strandrestaurangerna. Servitrisen insisterade på languster, men det kändes som om det vara mera jobb än nöje att få dem i sig. Smaken var det dock inget fel på. Servitrisen var mycket rättfram och bestämd, så hon beslöt också att vi skulle ha någon typ av fromage blanc som efterrätt.
Från Grand Anse till le Marin kämpade vi i motvind, dock till stor del för motor. Där lyckades vi få en bryggplats och det kändes bra, eftersom hårdare vindar utlovades de kommande dagarna. Vi hyrde bil och vistades en dag på den kilometerlånga sandstranden vid les Salines. Jamppe och Uffe gjorde en dagstur med bil längs den kuperade ostkusten, medan Hello och jag nöjde oss med ytterligare en stranddag i St. Anne.

Tillsammans med Hello och Jamppe hade vi roliga dagar och kvällar, även om John Blund envisades att anlända redan vid 7-tiden på kvällen. Vi hade alltid god mat och dryck ombord. Hello och jag njöt av att läsa deckare i sittbrunnen vid solnedgången och Jamppe och Uffe fixade bl.a. ett manuellt lyftsystem av bamburör från Dominica för vår utombordsmotor.

Britt-Mari

Annonser

10.1-25.1.2018, Martinique, Dominica, Iles de Saintes, Marie-Galante, Petite Terre, Guadeloupe

I Le Marin förberedde vi nästa etapp norrut. Kläder tvättades och matförrådet behövde påfyllning. Vi seglade upp till St. Pierre, som år 1902 helt täcktes av aska från vulkanen Mt Pelée. Alla som bodde i staden 1902 omkom i vulkanutbrottet förutom en person.Vi besökte ruinerna av teatern och även fängelsehålan, där den enda överlevande människan hade vistats. Talesättet ”Brott lönar sig aldrig” stämde således inte denna gång!  Den lokala marknaden, som enligt en lokal försäljare öppnar kl. 4 på morgonen , bjöd på ett stort och färggrant urval av lokala råvaror s.s. frukt, grönsaker, kryddor, bakverk och fisk.

Vår följande seglats förde oss till Dominica, som hade drabbats hårt av orkanen Maria. Redan från sjösidan kunde man se massor med avbrutna palmer längs sluttningarna och stränderna och när vi kom närmare Rosseau var förstörelsen mycket påtaglig. Stränderna låg fortfarande i bråte och många hus saknade tak och elektricitet. Vi fick en boj, som tillhörde Seecat, som ägaren kallade sig. Han tog oss med på en dagsutflykt upp i bergen med sin slitna minibuss. Vägarna var slingriga och jordskreden efter orkanen hade dessutom skurit av vägarna på vissa platser och spolat bort eventuella räcken. Men jag tröstade mej med att det inte var Seecats första biltur i terrängen och knappast  sista. Och bra gick det!  Vi vandrade till Middlehams fall, ett 60 m högt vattenfall i regnskog. Terrängen var ställvis mycket svårframkomlig pga. omkullblåsta träd och leriga stigar. Därefter blev det en uppfriskande simtur i Titou George, en canyon djupt inne i berget. Och det var verkligen att simma, eftersom det var motström in till canyon. Slutligen gjorde Uffe , Oskar och Seecat en strapatsfylld klättring i Trafalgar Falls . Jag nöjde mej mer än väl med att sitta på en sten  på betryggat avstånd och fotografera när de hoppade från ett stenblock till ett annat tills de försvann bakom en kaskad av vatten.  Efter en knapp halv timme uppenbarade sig alla tre herrar på stenblocken och omgivna av regnbågen.

Huvudstaden Rosseau verkade inte ha återhämtat sig efter orkanen, men det finns de som säger , att det såg ungefär likadant ut även före orkanen, så det är svårt att veta vad som är orsak och verkan. Många byggnader var illa medfarna och på trottoarerna skulle man noga passa upp för att inte falla ner i en grop eller avsats. Färska grönsaker och frukt var en bristvara.  Människorna  var vänliga och vi kände oss trygga överallt .

I Pourthsmouth fick vi också ett mycket bra mottagande redan vid ankringen. ”Bojkillen” Bonto  ordnade genast med utfärd på Indian river. Sittande i roddbåten, som han själv rodde, kunde vi bara föreställa oss hur  det sett ut i ” mangrowen” före orkanen. Nu var all högre växtlighet förstörd, men en leguan lyckades vi få syn på.  Bonto  berättade att leguander är en delikatess och att han jagar dem genom att vissla på dem. När man visslar , så hålls de stilla och kan fångas med någon typ av krok.  Gott kött,  menade han!

Inne i Porthsmouth blev vi vänligt mottagna på ett café, där reaggemusik spelades på full volym redan på förmiddagen! Vi fick både kaffe och öl och ägaren Roland och hans lady Marian höll oss sällskap tillsammans med några lokala gäster, bl.a. en man som spelade med munnen och kinderna. En orginell upplevelse!

Följande ö Iles des Saintes var en helt annan värld än Dominica. Massor med turister och en fransk atmosfär, bl.a. creperier med härliga crépes och normandisk cider! Vi gick upp till Forte Napoleon, som inhyste ett omfattande museum med nautiska föremål. Här fanns en fin tavla Columbus skepp Santa Maria.

En oförglömlig naturupplevelse blev besöket på le Petite Terre, som vi nådde genom en smal passage mellan rev. Ön är ett naturreservat med stränga förhållningsregler, som vakten skriftligen förmedlade oss .

På sydostsidan ligger lagunen kantad av palmer på sanddyner och därifrån leder en stig upp genom snårig terräng till fyren, som hade varit bemannad till 1972. Runt fyren kryllade det av leguaner och iguaner, som det finns ca. 9500 av på ön. Ön kryllade också dagtid av charterturister, som snorklade , solade sig och åt medhavd  pick-nick mat. Den andra natten var vi de enda gästerna kvar på ön förutom parkvakten.  Det kändes lite övergivet. Medan vi satt och avnjöt plättar i sittbrunnen lade vi märke till vita stora fiskar simmande i stim kring båten. Vi lyste på dem med strålkastare och märkte att det inte var några vanliga fiskar, utan citronhajar. De var ca. 1 m långa  och ett 100-tal runt vår båt.

Innan vi kom till Bas-du-Fort på Guadeloupe ankrade vi utanför Gosier invid en liten ö.  Bas-du-Fort är en stor marina med allt från lyxkryssare till vanliga segelbåtar.  Hamnen erbjuder en uppsjö av restauranger, som både tilltalar vänner av gourmémat och hamburgare och annan snabbmat.  I Pointe-á-Pitre besökte vi det nyinvigda slav museet, som på ett modernt och digitalt sätt och genom installationer berättade om slaveriet från mänsklighetens början till idag.  Tyngdpunkt låg dock  på slavhandeln på 1700-talet från Afrika till Syd-Amerika, där de karibiska öarna var en central plats för slavhandeln. Ett museum, som väcker  b.l.a. tankar om hur egoistisk människan är.

Tillsammans med Oskar hyrde vi  bil och åkte runt på halvön Basse Terre och hann vandra i regnskog och besöka det 110 meter höga vattenfallet Carbet.

Vi hade en trevlig och mångsidig seglats tillsammans . Oskar var mycket skicklig att googla fram fina restauranger, caféer samt intressant information och historia om de platser vi besökte.

Britt-Mari

19.12.2017-9.1. 2018, Jul och Nyår i Karibien på Martinique, St. Lucia, Bequia, Tobago Cays, Union Island, Canouan och St.Vincent

19.12.2017 – 9.1.2018, Jul och Nyår i Karibien på Martinique, St. Lucia, Bequia, Tobago Cays, Union Island, Canouan och St.Vincent.

Ida, Elin och Britt-Mari mönstrade på sen kväll 19.12.2017 i Fort de France på Marinique. Följande morgon fick vi stifta vår första bekantskap med leguaner, som klättrade i palmer på stranden. Under dagen bekantade vi oss med staden , besökte bl.a. biblioteket och förberedde oss för seglatsen söderut till St Lucia.

I Marigot Bay, på St. Lucia som är en vacker vik inbäddad av höga regnskogsbeklädda berg, träffade vi Bodil, Hilkka, Oskar och Pontus Lindberg, som redan varit ute på seglats en vecka. Tillsammans med dem tjuvstartade vi julfirandet med en middag på restaurang Café Seint Lize. I stället för ”Hej tomtegubbar” blev det middag med karibiska rytmer och reagge. Oskar flyttade i detta skede över till Osprey och skulle fortsätta färden med oss.

Julhelgen tillbringade vi i Rodney Bay, St. Lucia, en enorm marina med den ena yachten större än den andra. Hettan kändes nästan olidlig för oss och  på julannandag  seglade vi till Bequia som hör St. Vincent & The Grenadines. Seglatsen bjöd på långa vågor och dyningar, som varken Ida eller Britt-Mari gillade, men plötsligt dök delfiner upp och fick oss att glömma illamåendet en stund. I Bequia välkomnades vi av lokala frukt-och grönsakshandlare i sina snurrbåtar . De var ivriga på att  genast göra affärer, men först skulle vi lotsas till en boj och detta också med hjälp av en boj-kille i snurrbåt. Handeln med frukt, grönsaker , kryddor och kläder samt smycken var mycket livlig längs med kajen. Naturligtvis såg de att vi var bleka och vilsna nordbor, så de gjorde sitt bästa med att övertyga oss om just deras produkter var de bästa och till det bästa priset. Vi besökte också ett reservat för sköldpaddor på öns östkust.

Vi fortsatte till Tobago Cays där vi hade tur att få en boj invid ön Petit Bateau, som ligger innanför ett korallrev. Elin, Ida, Oskar och Uffe ägnade sig åt att snorkla medan Britt-Mari nöjde sig med att hålla sig ovanför vattenytan.  Från sittbrunnen iakttog vi sköldpaddor, som nyfiket tittade upp på allt liv som föregicks ovanför ytan och en och annan rocka simmade också förbi vår båt. På kvällarna ordnades barbecue med långbord på stranden. Lokala kockar och hjälpredor tillredde grillade languster med grönsaker och som efterrätt serverades förstås rompunsh.  Invid Petit Bateau ligger ” Jack Sparrows ” ö, Petit Tabac. Ön är en långsmal korallö och svåråtkomlig, men med hjälp av jollen lyckades vi ta oss iland för att kolla om vi skulle hitta gömstället med rom.  Tyvärr hittade vi ingen rom och våra fotspår på stranden sköljdes snabbt bort av vågorna.

På Union Island i Clifton fick vi uppleva lite ”teater” av bojkillarna. Flera bojkillar gjorde anspråk på att de var ägare till den boj, som vi blev hänvisade. Allt rabalder med dem slutade med att vi behöll bojen och bojen tillhörde ett hotell, som absolut inte ville ha något betalt för bojen!  Följande dag var nyårsafton och vi seglade vidare till en stillsam plats på västra sidan av Union Island, Chatham Bay, där nyårsvakan var seg p.g.a. att vi alla var så trötta, men vi lyckades ändå hålla oss vakna vid 12-slaget. På nyårsdagen fortsatte vi vår seglats till Canouan.  Inne i byn var det stillsamt, men Rebeccas lokala butik var öppen och efter lite rotande i frysen hittade vi jättegod glass med namnet Paradis.  Tillbaka i Bequia firade vi  något försenat Uffes födelsedag på restaurang Max. Det blev med pizzor och hamburgare, som vi alla åt med god aptit efter några dagar med enklare rätter på menyn.

I Wallila Bou möttes vi upp av en bojkille, som kom roende i sin lilla båt. Han hjälpte oss ta iland invid kajen direkt utanför byggnaden , där inspelningarna av Pirates of Caribbean ägt rum. Kulisser och bl.a. galgen fanns kvar att beskåda. Ida skötte snacket med en kille, som erbjöd sig att guida oss till ett närliggande vattenfall. Han visade sig vara en fantastik naturkännare och berättare, som kunde berätta intressanta saker om både djur och växter. Och doppet i vattenfallet var härligt svalkande.

Tillbaka på Martinique besökte vi St. Anne, en liten idyllisk by med fransk atmosfär.  Här fanns boulangerier,  matbutiker, creperier,  och souvenirshoppar m.m. som vi inte varit bortskämda med på de andra öarna.  Och strandlivet fick vi njuta av på den kilometerlånga sandstranden les Salines innan vi ankrade i Le Marin.

Under vår sista gemensamma dag med Elin, Oskar och Ida hyrde vi bil och körde upp längs östkusten längs slingriga vägar kantade av banan- och sockerrörsplantager. Vi  besökte romdestilleriet Clement, som idag också är ett historiskt museum.  Innan mörkret föll hann vi också besöka den botaniska trädgården ” Le Jardin” med sina tropiska träd, buskar, blommor, hängbroar och kolibrin.

Efter dryga tre veckor av spännande och roliga upplevelser  var det dags att säga ” hej då ” till Elin och Ida, som åkte hem till sina studier.

Britt-Mari

2.12 – 21.12.2017, St. Lucia – Martinique

Efter att ha fått sova tre veckor i en båt som gungar hela tiden var det skönt att få ta igen sig i marinan i Rodney Bay, få duscha genast på morgonen i varmt vatten och att inte behöva stöka omkring i ett pentry där ingenting hålls på sin plats utan att man håller i det med ena handen och försöker röra i kastrullerna med andra handen.

Oskar och jag tog en promenad ut till Piggeon Island som är ett gammalt fort som har haft stor betydelse vid försvarande av St. Lucia.

ARC organisationen ordnade ett trevligt välkomstparty för alla båtar som hittills kommit över mållinjen, det är ett trevligt sätt att få umgås med och lära känna andra besättningar. Här märker vi hur lätt ungdomarna genast hittar varandra och har lätt att skapa nya kontakter oberoende av nationalitet och språk.

ARC organisationen ordnade också en rundtur på norra ändan av St. Lucia för intresserade seglare, Oskar och jag deltog och vi var båda nöjda med utfärden.

Besättningen på Osprey (Lasse, Oskar, Linus och Uffe) beslöt att hyra en bil och göra en heldagstur runt ön, Vi körde igenom huvudstaden Castries i ösregn så vi beslöt att fortsätta ända till Marigot Bay där vi gjorde första stoppet. Marigot Bay är ett s.k. ”Hurrican Hole”, alltså en orkan säker plats för båten. Den skyddade viken är inte stor men är oftast full med stora lyxjakter av olika nationaliteter.

Bergen Piton är mäktiga, redan på långt håll när man kommer körande ser man Petit och Gros, som sträcker sig med sina vassa bergsspetsar mot himlen. Det finns också ett lokalt ölmärke namngivet till just Piton. Bergen finns också avbildade på St. Lucias flagga.

Efter det åkte vi ut till Sulphur Springs Park And Vulcano och tittade på heta källor som bubblade upp från marken och luktade sulfat.

Till kvällen hade Lasse bokat bord på Big Chef i Rodney Bay, där avnjöt besättningen en mycket utsökt och god middag.

På Finlands nationaldag 6.12.2018, var det många seglare som gratulerade oss till 100 år av självständighet. Överraskande att så många seglare var medvetna om detta och också kände till Finlands historia mycket bra.

Lasse och Linus packade så ihop sina prylar för att ta färjan över till Martinique varifrån dom skulle flyga vidare hem till Finland.

ARC organisationen ordnade prisutdelning ute vid Pigeon Island, vår klass ”Cruising Division Class C” vanns av en Swan 48 från Norge som heter Mera. En OVNI 435 kom in på andra plats och en X-yachts 38 Xc på tredje. Efter det kom Osprey som en bra fyra. Räknar vi ihop tiderna för sträcka 1 och 2 blir vi också totalt fyra, vilket blir godkänt med beröm för vår båt och besättning.

Oskar och jag lämnar marinan i Rodney Bay för att ankra utanför i viken, där ligger redan uppskattningsvis ca 80 andra båtar för ankar. Vi snorklar och simmar och på kvällen blir vi erbjudna att köpa languster, det var en av de största languster jag någonsin sett. Den vägde över 2 kg och vi hade svårt att få den att rymmas i kastrullen när vi skulle koka den, jag fick kapa klorna med yxa för att få ner den i vår kastrull. Det var den möraste och godaste langust jag någonsin ätit.

Vi gjorde en tur ner till Marigot Bay för att med egna ögon också få se den vakra viken från sjösidan, det skulle nog bli flere turer till Marigot Bay med andra besättningar senare.

Chris Doyle, författaren till flera guideböcker om Karibien skulle hålla ett föredrag i Rodney Bay, både Oskar och jag var intresserade och beslöt oss för gå och lyssna, Chris känner till Karibien bättre än någon annan och hans guideböcker finns ombord på nästan alla båtar som rör sig i Karibien.

Följande dag kastade vi loss och styrde mot Fort-de-France i Martinique. Vi fick en fin seglingen och kunde segla större delen av överfarten med genacker vilket senare skulle visa att inte var så vanligt vid seglingarna i Karibien. Det blåser oftast för hårt och vinden är för ojämn för att använda genacker när man seglar mellan öarna i Karibien.

I Fort-de-France mönstrade Oskars föräldrar Hilkka och Pontus samt syster Bodil på för att segla några dagar med Osprey, för att sedan flytta över till en hyrbåt som väntade på dom i Le Marin.

Vi hade några dagar skön segling, ett strandhugg i Grande Ans med snorkling och sköldpaddor var toppen.

I Le Marin bytte Hilkka, Pontus, Bodil och Oskar till hyrbåten och fortsatte vidare till St. Lucia. Jag seglade på egen hand tillbaka till Fort-de-France där Britt-Mari, Elin och Ida mönstrade på följande dag.

Uffe

15.11 – 1.12.2017, ARC+ etapp 2, Mindelo, Sao Vicente, Cape Verde – Rodney Bay, Santa Lucia

Fredagen 01.12.2017
Har vakt mellan 02-05, det är en nervpåfrestande segling. Vinden är väldigt lätt och vrider och vänder sig hela tiden, det är ett evigt trimmande av seglen för att överhuvudtaget komma framåt. Under morgonen fick vi bättre vindar och har kanske Atlantöverfartens bästa segling hittills. Vi har North Star från Danmark ca 6 nm framför oss, vi tävlar i samma klass så vi gör allt för att knappa in avståndet. North Star är en Hallberg Rassey 48 så det är inte den enklaste uppgiften att ta fast dom. När vi ser land första gången är det Martinique vi ser och inte Saint Lucia. På avstånd ser dom ut att vara ganska nära varandra men öarna ligger på 18 nm avstånd från varandra. När vi närmar oss Saint Lucia anropar vi ARC-mållinjen via VHF och anmäler vår ankomst. När vi rundar Pigeon Island ser vi mållinjen och målbåten som markerar ena ändan på mållinjen. För att komma upp till mållinjen fick vi segla dikt bidevind för första gången under hela vår Atlantöverfart. Målgången gick bra och efter det började vi söka oss mot marinan i Rodney Bay, marinan är en skyddad lagun med många bryggor och service av olika slag. När vi kommer in i marinen hurrar, tutar och tjuter alla medtävlare som redan befinner sig i marinan. Det är ett väldigt varmt mottagande vi får av alla medtävlare. När vi förtöjer båten får vi  ett varmt mottagande av ARC-organisationen, dom bjuder på rom punsch, färska frukter och en flaska rom. Alla är på gott humör och hälsar oss välkomna till Rodney Bay. Nu blir det besök till tullen och immigrationsverket för att klarera in båten och besättningen till Saint Lucia. Före inklareringen får ingen från besättningen gå i land.

Nu blir det pizza för hela besättningen och efter det street party i Gros Islet.

Tack till Lasse, Oskar och Linus för fin och säker segling över Atlanten.

Slutliga resultatet i klassen Cruising divison Class C på etapp 2 för Osprey blev 19 dagar, 18 timmar och 1 sekund och placering 4:a av totalt 13 båtar, detta efter beaktande av motortimmar och handikapp.

Uffe

Torsdag 30.11.2017
Idag går 200 nm sönder, det betyder att vi troligen kommer till Rodney Bay imorgon kväll. Vi har haft ett regnväder till babord om oss flera timmar, det har gett oss bra vind men regnet kommer närmare och närmare. Till sist går det inte att undvika mera, regnet är över oss. Vinden tar helt slut och det är en nervpåfrestande eftermiddag och kväll. Ingen vind i seglen betyder att seglen slår från ena sidan till andra i samma takt som båten gungar i dyningarna.

Uffe

Onsdag 29.11.2017
ARC organisationen skickade ut uppdaterade uppgifter om besättningsmannen som fallit över bord. Man koncentrerar sökningen till ett område som vi kommer att passera under natten. Alla båtar som passerar området uppmanas hålla extra noggrann utkik. Tyvärr ser vi ingenting men vi får senare höra att en annan båt har sett rester av genacker seglet som olycksbåten också tappade i sjön i samband med olyckan. Vi har nu mindre än 300 nm kvar till målet. Vi seglar psalmbok med utspirad genua och storseglet riggat med preventer för att undvika ofrivilliga jippar.
Vi solnedgången samlas alla för att ta en flaska öl och se på solen och njuta av värmen. Mitt på dagen är det nästan för varmt för att kunna vistas på däck.

Uffe

Tisdag 28.11.2017
Jag har vakten mellan 23-02 och vädret är stabilt. Lasse fick det första egentliga squallet (regnskuren) på morgonvakten. Vinden ökade till 12-13 m/s, dock inte så mycket som vi befarat. Squallet varade i ca. 15 min och sen var det över och vinden blev normal igen.

Uffe

Måndag 27.11.2017
Bra vind men vi börjar också se regnmoln som närmar sig i horisonten. Vi följer hur dom rör på sig i radarn, kommer dom att skära vår kurs eller passerar dom oss. Vi har nu äntligen  synkontakt med en annan båt, det är ”Double Joy” en katamaran från Danmark som seglar ca 10 nm till babord om oss. När vi tog ner väder och positionsangivelserna fick vi också ett tråkigt meddelande, det är en besättningsman på en polsk båt som fallit i havet och som man inte lyckats rädda. Båten deltar inte i ARC+ regattan men seglar samma rutt som vi. Mycket tråkig händelse.

Uffe

Söndag 26.11.2017
Vi har haft bra vind hela dagen, 5 – 7 m/s och kunnat segla 5 – 6 knop. Under natten hade vi svagare vind med några regnskurar. Vi hade blivit varnade för s.k. squall (regnskurar) som kommer med  starka vindar. Då måste man vara beredd att reva segel i tid för att inte någonting skall gå sönder. Nu har vi ca 700 nm till målet i Rodney Bay.

Uffe

Lördag 25.11.2017
I dag är det lilla jul, dagen till ära bjuder skepparen på en rom. Vi har svag vind och seglar med genacker hela dagen men till kvällen börjar det blåsa lite bättre och vi hissar storseglet. Vi kommer upp i 7,5 knop i byarna men ca 5 knop var nog mera normal fart. Idag flyttade vi tiden en timme bakåt,  Karibien är UTC – 4 och vi är nu UTC-2 så vi får ännu flytta tiden 2 ggr bakåt.

Uffe

Fredag 24.11.2017
Morgonen började med fin soluppgång. Lasse kokade gröt och frågade om jag ville ha mjölk på gröten. Han ställde Dino-mjölken i pentry och nästa våg som var lite större än dom andra gjorde att mjölkburken gjorde ett skutt och landade på durken med påföljd att all mjölk skvätte ut på durken i salongen. Vi fick ha storstädning av salongen för att städa upp all mjölk.

Uffe

Torsdag 23.11.2017
Kl är nu 04:00 och jag har hundvakten mellan kl 02 – 05. Egentligen är det en ganska bra vakt för då har man redan hunnit sova några timmar och är inte alltför trött. Detta är ju förstås individuellt men för mig passar den bra, så har man god tid att sitta och fundera på livets mening, titta på månen, planeterna, stjärnorna och förstås alla stjärnfall. Det är ljumt på natten, säkert 25 grader men fuktit så det är skönt att ha lite kläder på. Vi har fortsättningsvis svaga vindar och får köra med motor hela dagen. Det är en balansgång hur mycket vi kan använda motorn eftersom vi inte kan lämna oss helt utan bränsle utan behöver spara minst 100 l för alla eventualiteter.
Kl 23 hissade vi genackern och kunde segla hela natten. Det är skönt med en tyst båt, inget motorljud bara ljudet av Osprey som klyver havets vågor och så någon snarkning från kajutans mörker.

Uffe

Onsdag 22.11.2017
Mycket svaga vindar hela dagen vi har gått för motor stora delar av dagen. Vi har nu varit 7 dagar på väg och ännu inte kommit halvvägs.

Uffe

Tisdag 21.11.2017
Dagen började med motorgång men kl 9 stängde vi motorn och hissade genacker seglet. Idag har jag kökstur och det ska bli stekt tonfisk, potatismos och sallad. Linus tillredde den andra halvan igår.
Varje dag får vi väderleksrapport och positionsrapport via e-post. I går låg vi 3:a i vår klass och i dag är vi faktiskt på 1:a plats. Det är lite kämpigt att ta ner e-posten för allt går via satellittelefonen och det är långsamt och förbindelsen brister alltid då och då. Vi tar också ner s.k. GRIB filer som vi kan ladda in i vårt navigationssystem för att få lite noggrannare uppgifter om vindskiftningar m.m.

Uffe

Måndag 20.11.2017
Inte en enda båt syns varken i horisonten eller i vår AIS mottagare, dom närmaste båtarna är ändå inte så långt borta fast vi inte ser dom med blotta ögat.  Senare på dagen fick vi starta motorn eftersom vinden tog slut mer eller mindre, vi hoppas på bättre vind till i morgon. Mitt på dagen stoppade vi motorn och hoppade i havet för att svalka oss, konstig känsla att simma när det är flera kilometer djupt under oss.  Oskar och Linus hoppar från fören och gör olika konster medan Lasse och jag bara njuter av att svalka oss i Altlantens turkosblåa vatten.

Uffe

Söndag 19.11.2017
Den yttre skärmen till vårt navigationssystem slutade fungera, får se på problemet i ett senare skede. Vi har som tur möjligheter att se samma information nere vid navigationsbordet så det är inget akut problem. Kl 13 har vi varit 4 dagar på färd, snart har vi också 1/4  av sträckan avklarad med det går långsammare än vi tänkt oss. Vi är tvungna att köra vår Honda generator för att klara av elförbrukningen ombord eftersom släp- och vindgeneratorn inte ger tillräckligt med ström på grund av den lätta vinden. Vår watermaker kräver också mycket el för att producera vatten.

På grund av den lätta vinden bytte vi försegel från 135% genua till en 150 % genua. Med utspirad genua och preventer på storen seglade vi psalmbok natten igenom.

Uffe

Lördag 18.11.2017
Efter ett misslyckat försök att få ner fallet från masttoppen  under gårdagen gjorde vi ett nytt försök idag. Vi startade motorn och med hjälp av en livlina  surrad runt masten blev skepparen upphissad i masttoppen och vi fick ner fallet igen. Livlinan runt masten var  viktig eftersom jag annars skulle ha blivit kastad fram och tillbaka i masttoppen på grund av båtens rörelser i sjögången.

Uffe

Fredag 17.11.2017
Mycket svag vind, laddningen från vind- och släpgeneratorn räckte inte till för alla instrument och kylen så vi fick köra vår Honda generator några timmar. Fiskelyckan fortsatte, vi fick igen två fiskar, en tonfisk på nästan 4 kg som vi filea och satte i kylen.

Vid femtiden smällde det till i riggen och vår genacker dalade ner i havet. Fastsättningen i genackern hade gått upp (ett schackel i fastsättningen hade skruvat upp sig). Alla fick bråttom att bärga genackern som låg i vattnet men allting gick bra och vi fick allting bärgat och kunde fortsätta vår segling men dock utan att kunna hissa vår genacker eftersom fallet var kvar uppe i masttoppen.

Uffe

Torsdag 16.11.2017
Morgonmål med gröt och kaffe. Vi satte ut kastspö tillsammans med Linus. Linus hade tillverkat ett bete med specialhjälp av Tino från Malta. Efter en halv timmes fiskande började det tjuta i rullen och vi fick fullt upp med att ta in fisken, tyvärr lossnade den innan vi fick upp den. Efter en stund fick vi napp på nytt och upp kom en fin dorado och en stund senare landade vi en tonfisk. Fisken rensades och sattes i kylen i väntan på tillredning. Linus hade pentry tur och tillredde mycket god fisk.

Uffe

Onsdag 15.11.2017
Idag startar vi etapp 2 från Cape Verde till St Lucia totalt på ca 2100 nm. Starten går kl 13 och allting går bra trots att vi är många båtar som söker bra plats inför starten. Vi får bra start och efter en halv timmes segling hissar vi genacker och får bra fart i seglen.

Vårt vaktsystem fungerar bra och alla hittar sin egen rytm med vakt och sömn. Vi har 3 timmar vakt och efter det oftast 9 timmar frivakt, var fjärde dag är det kock tur respektive  städtur och stödning av toalett.

Uffe

15.11.2017, ARC+ Mindelo, Sao Vicente, Cape Verde

Nu börjar det närma sig avfärden för sista etappen av ARC+, överfarten från Mindelo, Cape Verde till Rodney Bay, Santa Lucia. Kl 13 lokal tid startar vi, alla båtlag är väl förberedda och färdiga att starta mot Karibien.

Vår uppskattning är att överfarten tar ca 14 dagar men hur det går vet vi först när vi seglar…

Det kommer mera bilder bilder in på bloggen när vi kommit över till Karibien.

På återhörande.

Uffe

5 – 11.11.2017, ARC+ etapp 1, Las Palmas, Grand Canaria – Mindelo, Sao Vicente, Cape Verde

Söndagen 5.11.2017 ARC+ Las Palmas – Mindelo

Äntligen har vi kommit iväg, avfärden från Las Palmas var fin, folk stod på vågbrytarna och vinkade farväl av alla båtar. En speaker berättade varifrån båtarna var hemma, det spelades musik  och människorna stod och hurrade och vinkade farväl. Kommer att sätta in bilder när vi har tillgång till bättre nätförbindelse.

Själva starten gick av stapeln utanför hamnen, vi var ca 70 båtar som gav sig iväg mot Cape Verde, allt från båtar på 29 m till dom minsta som är just under 10 m.

Efter starten fick vi friska vindar på 10 – 14 m/s, seglingen gick ändå fint. Vi seglade med revade segel för att göra färden mera bekväm. Första natten till havs brukar alltid vara lite orolig, det är lite svårt att sova ordentligt men efter hand blir man van vid att ”sängen” hela tiden rör sig. Det brukar vara betydligt svårare att anpassa sig till turerna i pentry (alltså köksturerna), ett pentry som hela tiden rör sig och gungar kräver lite mera noggranhet hur man planerar sitt jobb, du kan inte ställa infrån dig saker för allting rör på sig och i värsta fall landar dom på durken när du minst anar. Likaså måste du skydda dig ordentligt när kokar, vi har sytt upp ett ordentligt förkläde som skall skydda oss om någonting stänker över.

Vi har gjort upp ett roterande vaktchema där alla har sina egna vaktturer, vi har 3-timmars vakter nattetid med 9-timmars vila så under normala förhållanden så får vi tillräckligt med vila även nattetid. Dagtid har vi kortare vaktturer och var fjärde dag har alla en egen pentrytur vilket betyder matlagning med tillhörande disk. Allting blir ganska snabbt till rutin ombord med allt vad det innebär ombord. Allting skall checkas upp dagligen, båten, riggen, segel m.m. för att förebygga att någonting går sönder.

Efter första dagen får vi svaga vindar, vi seglar med genacker men blir tvungna att ta hjälp av motorn när farten går ner mot två knop. Vi stannar mitt ute på havet för att ta oss ett dopp i havet. Under den första natten ser vi ljuset av flera andra båtar men alla försvinner sakta efterhand i horisonten så fast vi var 70 båtar som startade ser vi inte mycket av våra medtävlare eftersom alla tar sin egen kurs för att ta sig till Mindelo.

Vi har dålig tur med fiskande, endast ett napp under hela seglingen. Vi har dock fått två flygfiskar som landat på vårt däck, en av flygfiskarna landade vid Linus fötter mitt under nattpasset.

Mot slutet av veckan fick vi igen bättre vindar och kunde segla med god fart mot Mindelo vart vi anlände mitt i natten kl 3,51 söndagen den 11.11.2017. Efter att ha seglat 7 dygn och 15 och 34 sec korsade vi äntligen mållinjen.

Vi placerade oss som 5 snabbaste båten av totalt 13 båtar i vår klass.

 

 

1.11.2017, – ARC+ 2017

Söndagen 5.11.2017

Nu börjar det dra ihop sig med endast 3,5 tim till starten, det börjar pirra i magen. Nej det skall bli skönt att komma iväg efter alla förberedelser. På länken nedan kan ni följa vår överfart.

Klicka på länken nedan så kommer ni till sidan som visar båtarnas postion, välj ARC+ och båten Osprey för att se vår position.

ARC+ länken till båtarnas position 

eller så kan ni också skriva in

https://www.worldcruising.com/arc/eventfleetviewer.aspx

i er webbläsare.

Hälsar

Uffe

 

Lördag 4.11.2017

ARC och ARC+ är Atlantic Rally for Cruisers. De startar i Las Palmas på Gran Canaria och avslutas i Rodney Bay på St Lucia i Karibien. + version går via Cape Verde och Mindelo för ett stopp på några dagar medan ARC går direkt till Rodney Bay.

Vi deltar tillsammans med 70 andra båtar i ARC+ och vår start går av stapeln den 05.11.2017 kl 13.00 lokal tid (15.00 i Finland).

World Cruising Club organisationen ordnar detta evenemang, ARC som startar 19.11 brukar ha över 200 båtar och ARC+ ca 70 båtar.

Vi har gått på seminarier och förevisningar och fått lära oss allt från hur vi blir räddade av helikopter till hur vi skall läsa väderrapporter m.m. Det har verkligen varit en givande vecka men med mycket som skall göras på båten, vad vi skall proviantera till hur vi skall få allting stuvat ombord. Som tur är så har Lasse tagit ansvaret för provianteringen och Linus och Oskar har bistått honom på alla butiksresor. Nu börjar vi sakta ha allting skaffat, en sista butiksresa ikväll ännu och sen får vi börja fundera på morgondagens start.

Uffe

 

26.9.2017- 31.10.2017 Las Palmas, Gran Canaria

 

Tisdagen 26.9 2017

Vi turistade i Las Palmas med Pio och Lasse, vi kollade in var busstationen ligger och vilka bussar som går till flygfältet. Las Palmas är en vidsträckt stad som består av flera stadsdelar som har sina egna centra. Själva marinan ligger inte direkt i något centrum utan du får gå ca 1 km för att komma till något av köpcentrumen. Matbutik finns ändå relativt nära marinan så det underlättar dom dagliga uppköpen. Lokaltrafiken verkar fungera jättebra så bara jag blir bekant hur den fungerar så är det inga problem med avstånden.

Onsdag 27.9.2017

Pio och Lasse flyger hem till Finland efter att ha varit ombord sedan 24.8.2017, d.v.s. över en månad. Allting har gått bra och vi har alla blivit bortskämda med Pios goda mat. Nu känns båten stor när man är ensam ombord.

Torsdag 28.9.2017

Nu blir det att börja försöka ordna med upptagning av båten, båtens botten skall tvättas och målas, zinkanoderna skall bytas och annan service skall göras. Det lokala varvet har lovat att båten skall tas upp inkommande fredag, får se hur det blir.

Varvet ringde att upptagningen flyttas till måndag eller tisdag. Får se hur det här skall gå.

Fredag 29.9.2017

Eftersom det inte blir någon båtupptagning så bestämde jag att jag åker ut och tittar på vulkankratern vid Pico de Bandama. Det var en intressant tur ner i kratern med solen som stekte från en molnfri himmel så det var en jobbig klättring ner och upp tillbaka. Det är verkligen nödvändigt att ha mycket vatten med när man är ut och vandra här.

Söndag 1.10.2017

Varje söndag kl 11.3o uppträder lokala sång och folkdansgrupper på Pueblo Canaria. Dom sjunger lokala sånger och dansar traditionella folkdanser, mycket vacker sång och trevligt att titta på.

Tisdag 3.10.2017

Ingen båtupptagning i sikte ännu. Beslöt att i stället besöka tekniska museet i Las Palmas, det var en intressant upplevelse. Du fick prova på en massa intressanta uppgifter, bl.a virtuell värld, 3D robotåkning, gyroskop, m.m.

Onsdag 4.10.2017

Hade länge tänkt skaffa överdrag till sofforna runt matbordet, hittade i Ikeas katalog överdrag som verkade ok. Bara att ta bussen och åka ut till Gran Canarias lokala IKEA, ca 30 minuters färd med lokal bussarna, pris 1.50. IKEA här är precis som hemma, till och med köttbullarna och lingonen smakade som hemma. Passade samtidigt på att köpa en ny matta till nedgången från sittbrunnen, den gamla började vara lite sliten.

Torsdag 5.10.2017

Då är det äntligen dags för upptagning av båten, Fredrik från båten bredvid ställer upp och hjälper mig att flytta båten till upptagningsbryggan. Upptagningen är mycket professionellt gjord och efter det tvättas båtens botten och sedan stöttas båten upp på land för att jag skall kunna fortsätta med andra servicearbeten.

Fredag 6.10 – – Onsdagen 18.10.2017

Båten är upptagen och nu är det hårt arbete med att få allting fixat för att båten skall vara klar för Atlantöverfärden.

Började med att tvätta och vaxa båten, senast detta gjordes var hemma i Finland och sol och hav sliter hårt på en glasfiberbåt. Följande var att måla ny bottenfärg för den gamla var ganska sliten. Bytte också samtidigt alla zinkanoder. Samtidigt började vi undersöka rodret som ibland hade haft ett konstigt biljud som inte skall höras, vi tog bort rodret och märkte att det kommit in vatten i rodret. Det blev att skära upp hela rodret och ta ut all polyuretan som fanns i rodret, efter det skull det lamineras fast tillbaka och fyllas med ny polyuretan, slipas, spacklas och målas. Samtidigt bytte vi också rodrets lager som hade tecken av slitage.

Onsdagen 18.10 var det åter dags att sjösätta båten efter nästan 2 veckor på land.

Nu börjar förberedelserna inför ARC+ på allvar, Lasse och Linus flyger från Finland torsdagen den 26.10.2017 och Oskar kommer måndagen 30.10.

Uffe

25.9.2017 Santa Cruz, Teneriffa – Las Palmas, Gran Canaria

Etapp nr 44, sträcka 55 nm.

Efter en skön och avkopplande två veckors vistelse hemma i Finland kom jag tillbaka till Santa Cruz den 24.92017. Pio och Lasse var ”båtvakter” under tiden jag var i Finland, tack för det. Det är alltid säkrare att ha någon som håller ett öga på båten när man själv är långt borta. Många båtmänniskor lämnar båtarna förtöjda i någon marina, oftast för flera veckor för att resa hem, under tiden försöker man få någon annan båtägare att hålla ett öga båten.

Följande dag måndagen den 25.9.2017 kastade vi loss för att segla över till Las Palmas på Gran Canaria. Pios och Lasses flyg skulle avgå 27.9.2017 från Las Palmas så det var ingen tid att förlora. Väderprognosen lovade svaga vindar vilket var bra, det brukar förekomma ett vindfenomen mellan öarna i Kanarieöarna, vinden nästan fördubblas inom vissa områden, s.k. accelerationszoner. I vårt fall märkte vi inte av det någonting men många varnar och säger att man skall förminska segelytan eller reva som det heter på seglingsspråk i god tid före man kommer till en accelerationszon.

Vi anlände till Las Palmas 17.40, tog i land vid marinans kontor för att få oss anvisade en plats. Vi hade meddelat marinan att vi anländer den 25.9.2017, alla båtar som skall delta i ARC eller ARC+ har automatiskt en plats reserverad i marinan.

Efter att vi installerat oss vid vår plats kunde vi konstatera att det redan fanns minst 10 båtar i marinan som hade ARC flaggan hissad vilket betyder att dom skall delta i årets ARC regatta. Mera om ARC i ett senare inlägg.

Uffe